Nu har jag & Robin vart nere hos Milton och sagt godnatt, det känns så fel att åka ned 6 våningar, gå i en lång korridor och sedan träffa vår son och sedan gå därifrån.. Det känns tufft varje gång man går i korridoren med dessa gula väggar och sjukhus-sängar som står i korridorerna.. Vi skulle ju vart hemma, hemma hos oss, ligga i soffan och dreggla och spy upp mjölk, jag kanske är knäpp men det är just så jag vill ha det.. Milton blir tre veckor på onsdag, och jag undrar hur många veckor till det kommer att ta, det känns som att han kommer att glömma bort vem som är hans föräldrar.. Vi är ju hos honom varje dag och tar på honom så gott det går, men vi får inte den kontakten barn ska ha till sina föräldrar och det hugger verkligen i hjärtat. Vi är såklart glada att vi inte hann att åka hem när han blev sjuk, vem vet.. Han hade nog varit död nu. Men tacka gud för all hjälp och utrustning som finns! Det är hemskt att se på, men det är där för att hjälpa vår son..
Farmor
7 augusti 2011 01:25
Milton vet vilka som är hans föräldrar.
Och tack vare alla hjälp han får kommer
ni få många år tillsammans.
Sov gott kramar // Anette
Laila
7 augusti 2011 07:56
God morgon,
Kan inte föreställa mig hur det är för er, men allt ni gör är ju helt rätt även om det är en skitjobbig miljö och situation...
Och som du skrev, det är ju för att hjälpa Milton och han vet allt vilka ni är <3
Moster Emelie
7 augusti 2011 08:41
God Morgon Milton!
Du anar inte hur älskad du är!
Jag tänker på dig,det första jag gör när jag vaknar!
Älskar dig massor lilla skrutten =)
lotta
7 augusti 2011 10:09
ville bara säga att ni är fantastiska föräldrar till er milton, och han vet vilka ni är. Ni är starka allihopa och ni kommer klara detta, jag känner inte er men hittade er blogg idag och kudne inte slita mig...ni skriver så fint, coh milton är sååå fin kille. :)
men håller mina tummar så hårt så hårt att han blir bättre snart så ni kan få mysa alla tre.
kramar om er!
kommer fortsätta läsa er fina blogg,
http://goodcharlotte.bloggplatsen.se
Johanna
7 augusti 2011 12:27
Hittade oxå er blogg precis. Förstår att ni går igenom en helvetesresa :-( Att se sitt barn så sjukt är nog bland det värsta som finns.
Hoppas att er fina lilla son snart får rätt hjälp så att ni sakta men säkert kan se en ljusning om att få bo hemma och leva som en vanlig familj!!!
Kommer fortsätta följa er och håller självklart tummarna för lilla Milton!!!
Kram på er
http://grynisen.bloggplatsen.se
http://yeenni.bloggplatsen.se/
7 augusti 2011 13:06
Hoppas er lille sötnöt snart blir bra så ni får komma hem alla tre,Kan inte föreställa mig hur det känns för er,Men det finns nog inget värre än att sitt barn är sjukt.Jag håller tummarna för er och den lille,kram
http://mamma till leon
Monica
7 augusti 2011 13:06
Kikar in av en slump o ser att ni har en sjuk son..Beklagar, men han blir väl bra va?Lycka till i livet o Guds välsignelse över er hela familjen!Mvh monica ploppviola