Sitter fortfarande och klurar och skriver lite då & då om sjukhusvistelsen.
Och snart så börjar allt falla på plats, det tar tid & det är mycket att skriva!
La in två andra 'inblick' inlägg för ca 6månader sen, och ja.. mycket mer än det har jag inte skrivit förän det kommer dagar så jag verkligen sätter mig ned i lugn och ro och bara skriver av mig alltihop!
Här kommer iallafall ytterligare lite.

Väntan, nervositeten, lycka.. En otålig väntan i 9
månader.

2011-07-20 kl.03.07 en onsdags natt kom vår lilla skatt.

Lyckan var obeskrivlig, förlossningen var jobbig men det var värt allt besvär,
vi fick ju faktiskt världens finaste son utav det hela.

I två dagar var vi på BB, lördagen den 23 juli skulle vi få åka hem.

Milton var fullt frisk, men eftersom jag Miltons mamma har diabetes så fick vi
stanna ett dygn till för att se så min blodsocker stabiliserat sig efter
förlossningen.

Robin, Miltons pappa sov inte kvar den sista natten. Han skulle åka hem och
sätta ihop spjälsängen och fixa i ordning de sysslor vi inte hunnit med.

Späjlsängen ville jag inte sätta ihop förän vår son hade kommit till jorden,
ifall någonting skulle hända.



Den natten, jag minns den så väl! Natten till den 23 juli, klockan var ca 05.00
och en barnmorska kom in till mitt rum för att se så allt stod rätt till.

Milton var blek,han hade indragningar och andades väldigt hastigt. De kallade
på en barnläkare som kom upp till BB-avdelningen för att undersöka honom.

Jag grät så fruktansvärt, jag såg på läkaren direkt att det var någonting som
inte stod rätt till och ännu mer när dom bad mig ringa till pappan och be honom
komma in till sjukhuset igen.

De bad mig också linda in Milton i hans filt och vi fick gå hastigt ner till
Neoantal-avdelningen..



På neoantalen.

När jag kom in i ett rum på neoantalen låg det massor med förtidigt födda
bebisar, vi passade inte in här.. Mitt barn är fullgången, han var ju så frisk?


Jag antar att vi fick komma ner till avdelningen för den var närmast, och
Milton insjuknade bara mer och mer för varje timme kändes det som, och som väl
stämde.

Milton fick syre, läkarna stack honom i huvudet och gjorde en infart.. Och jag
tyckte det såg så hemskt ut, men det jag inte visste var att detta bara var
början.



Jag satt i en skinnfåtölj bredvid Miltons bädd när Robin kom till sjukhuset.

Man försökte hålla tillbaka tårarna.



-Hallå, igår var vi världens lyckligaste lilla nyblivna familj, vad fan var det
som hände!?



Timmarna gick, nattpersonalen som tagit hand om Milton hade gått av sitt pass,
minns även att dom sa '' vi ses till kvällen igen ''. Till kvällen? Jag trodde
inte vi skulle stanna så länge, detta var ju bara tillfälligt, något som går
att återställa snabbt!

Men nej.. Jag och Robin blev hänvisade till ett eget rum medans dom flyttade
Milton till ett annat rum.

Det satt ett papper på dörren, ''HÖIJ'' stod det och det var ditritade blommor?
Som om att det skulle göra en gladare.

En sköterska kom med två torra mackor med en ostskiva på, ett glas juice och sa
''försök äta lite'', vi hade annat att tänka på än att äta just nu..

Min syster, Emelie var den första som kom in till sjukhuset och hälsade på
oss..

Minns så väl när hon öppnade dörren till mitt och Robins rum, jag satt på en
sjukhussäng längst in i hörnet, tårarna hade torkat ut mina ögon och jag kände
mig så jäkla slö i hela kroppen.

Jag såg att hon försökte att le, med ett leende som att ’’det kommer gå bra’’
men sedan brast hon själv ut i gråt..

Och så satt vi där på den rangliga sängen och grät ikapp.

Robin var inne hos Milton då, och efter att Robin kommit tillbaka så kom även
läkarna in i vårt rum.



Nu var det dags för närståendesamtal.

Robin , Jag , Min syster , En läkare , En Specialist och en sköterska
medverkade under samtalet.

Vi fick inte ut mycket utav det hela, jag grät i panik.

Jag såg även att Robin också hade tårar i ögonen, vilket inte ofta händer,
eftersom han alltid stänger allt inom sig..

’’Vi vet inte vad det är som påverkat det hela med er lilla son, men vi är
nästan säkra på att detta är en ämnesomsättningssjukdom.’’

Jaha, en ämnesomsättningssjukdom, vad fan är det då?!

Tankar gick i 190, och helt plötsligt kändes det som att jag och Robin var dom
ända vilsna själarna i hela världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ser att jag inte har skrivit sen den 31Juli FÖRRA året!Kors i taket, men jag har faktiskt inte haft några tankar på bloggen ett dugg, och det blev aldrig riktigt något avslut heller för den delen..Tänkte passa på nu medans lillgrodan är hemma ifrån d...

Hejsan hoppsan!Igår var vi ute hela dagen, och Milton badade som bara den!Man kan nästan säga att han badade verkligen hela dagen igår, vatten är nog det bästa han vet!Han kryper och går långt ut på det djupa så huvudet hamnar i vattnet, men inte gör...

Godmorgon!Nu sitter jag och Milton i soffan och äter frukost (man får fuska när pappa inte är hemma)!Miltons kalas blev iallafall super lyckat, vi hade strålande sol och underbara människor runtomkring som kom och firade lillprinsen, det kunde helt e...

Ett heltår har redan gått, sen jag & Robin blev världens lyckligaste! Ett år fyllt med glädje & blickar framåt! Och nu är Miltons 1 årsdag kommen, vi kan inte vara gladare över att få ha världens vackraste,busigaste och charmigaste lilla kille, och p...

Tiden rinner iväg för fulla muggar, helt sjukt att våran lilla kämpe blir 1 år om 17 dagar bara!Snart ett helt år som gått sedan vi startade bloggen om Milton, då vi aldrig trodde att det fanns en chans i världen att han skulle bli frisk eller ens kl...