Flera kvällar irad så ligger jag bara och tänker på sjukhusvistelsen..
Igår så fick jag jätte mycket flashbacks, av när jag låg kvar på BB sista natten med Milton, då han insjuknade..
Kommer ihåg mycket väl nu! Jag satt och smsade med Robin (pappan) och det var oväder ute som bara den.. Det var jätte kvavt i mitt och Miltons rum som vi hade, vi smsade & pratade om att efter att den natten hade gått så var det äntligen lördag och vi skulle få komma hem! Det var en olidlig väntan att få komma hem och visa upp miraklet!
Klockan blev allt mer och mer tillslut så slutade Robin svara på sms, han hade ju vart hemma och satt ihop sängen och fixat tills vi skulle komma hem, så han hade säkerligen somnat gott!
Milton sov också, Men jag var vaken, jag kunde inte slappna av ( jag var ju en nyförlöst ung mamma som inte fattade att jag hade fått ett barn ).
Jag öppnade ett stort fönster som vi hade i rummet, man hörde hur folk skrek och bråkade.. Jag hade såklart fått rummet som låg ovanför akuten, en fredags natt!

Milton vägrade att äta när jag skulle ge honom mat, men jag visste ju inte att det var något fel just då.
En barnmorska kom in till mig och pratade under natten, tillslut så sa hon att hon tyckte Milton var grå/blek och andades hastigt. Jag fick en klump i halsen ''bara ingenting är fel'' tänkte jag hela tiden..

Kl var strax efter fem på morgonen, en läkare kom upp till BB för att kolla på Milton och dom bad mig att ringa efter Pappan.. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, efter ett tag fick jag tag i Robin och han kom in till sjukhuset igen.
Jag lindade in Milton i hans filt och vi fick gå i rask takt ned till neoantalen där det fanns utrustning som Milton behövde.

Tårarna slutade aldrig att rinna, jag grät så mycket att ögonen blev helt torra..
Milton fick en plats  på Neoantalen, där han låg ett/två dygn. Sedan blev förflyttad till Barnintensiven osvosv..

Jag och Robin skulle upp till BB-avd för att hämta våra saker, men jag hade verkligen ingen lust.. Alla som var där var nyförlösta helt overkligt glada nya mammor med ett nytt barn i famnen, och där kom jag och robin tomhänta, gick in i ett rum och hämta en väska sen vidare...

När jag ligger och tänker på just dena här tiden så gråter jag oftast, jag vet inte om jag gråter för jag tyckte det var skit jobbigt eller för att jag är glad för att vi är hemma med vår älskade mirakelunge!

 

Angelica

1 december 2011 13:31

Så söt eran lilla Milton är, är så glad att de gått så bra för er!
Jag känner igen mig så mycke i de du skriver. Tyvärr kommer nog aldrig vistelsen på sjukhuset försvinna, men de bleknar med åren. Jag låg inne med min lilla pojke på neo. Och de är två år sedan, och jag kan än idag sitta och tänka tillbaka på tiden och sitter och grinar. Vill gärna prata med folk om vad som hände, men eftersom de gått så lång tid så är de ingen som vill/orkar lyssna längre. Men vi ska va glada att våra pojkar finns kvar i livet.

Ni får ha de så bra! Ni är starka.

Milton Axelsson Höij

2 december 2011 07:25

Hej, tack så mycket!
Ja, jag förstår att man sitter och tänker tillbaka även fast det gått så lång tid, du får jätte gärna dela med dig av dina tankar till mig om du vill.
Skönt att prata med någon som också haft en 'resa' på sjukhuset.
Kram!

 

Farmor

7 december 2011 21:55

Ja det ni gått igenom, är inget ni någonsin kommer kunna glömma.
Samtalet jag fick den morgonen kommer jag aldrig glömma. Inte heller den jobbiga tiden på sjukhuset. Är bara så glad att allt blev så bra.
Älskar den lilla killen så fruktansvärt mycket. Han är farmors ögonsten:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ser att jag inte har skrivit sen den 31Juli FÖRRA året!Kors i taket, men jag har faktiskt inte haft några tankar på bloggen ett dugg, och det blev aldrig riktigt något avslut heller för den delen..Tänkte passa på nu medans lillgrodan är hemma ifrån d...

Hejsan hoppsan!Igår var vi ute hela dagen, och Milton badade som bara den!Man kan nästan säga att han badade verkligen hela dagen igår, vatten är nog det bästa han vet!Han kryper och går långt ut på det djupa så huvudet hamnar i vattnet, men inte gör...

Godmorgon!Nu sitter jag och Milton i soffan och äter frukost (man får fuska när pappa inte är hemma)!Miltons kalas blev iallafall super lyckat, vi hade strålande sol och underbara människor runtomkring som kom och firade lillprinsen, det kunde helt e...

Ett heltår har redan gått, sen jag & Robin blev världens lyckligaste! Ett år fyllt med glädje & blickar framåt! Och nu är Miltons 1 årsdag kommen, vi kan inte vara gladare över att få ha världens vackraste,busigaste och charmigaste lilla kille, och p...

Sitter fortfarande och klurar och skriver lite då & då om sjukhusvistelsen.Och snart så börjar allt falla på plats, det tar tid & det är mycket att skriva!La in två andra 'inblick' inlägg för ca 6månader sen, och ja.. mycket mer än det har jag inte s...