Det är säkert många som undrar varför jag ligger på Biva, och det undrar mina föräldrar också.. Dom har förstått så mycket som att jag är otroligt allvarligt sjuk och att jag skulle inte klara en minut utan den hjälp jag får.
Det lutar åt att det skulle vara en ämnesomsättnings sjukdom jag fått, mer vet dom inte.. Det är specialist team från huddinge sjukhus som jobbar på att ta reda på vad det skulle vara för diagnos jag har, men det är en otrolig väntan.. Speciellt för mina föräldrar som bara sitter här på sjukhuset och väntar och väntar på att få ett svar, men det är svårt eftersom inte ens läkarna vet vad som är fel...   Här fick min mamma äntligen hålla mig i sin famn, hoppas att jag får komma upp i hennes eller pappas famn snart igen.

Nu har min Mamma och Pappa precis vart nere hos mig på biva och hälsat på, min sköterska som jobbar natt hade gjort ett handavtryck till dom.
De fick även träffa jourläkaren som jobbar inatt och han informerade dom om ytterligare lite information, tyvärr inte så mycket nytt.. Men vissa av mina blodvärden har försämrats och det är mest levern och njurarna som mår sämst just nu, visserligen påverkar min diagnos (som ännu ingen vet vad det är) hela min kropp och jag klarar mig inte utan alla dessa mediciner och respiratorn som hjälper till så jag kan andas ordentligt. Imorgon ska läkarna även göra ett till prov på mig, dom ska ta en bit av mitt lår och skicka till laboratoriumet, och hoppas på att det ska kunna ge ett svar.
Och inatt ska min sköterska gjuta av min fot i gips om hon lyckas ta in alla läkare som måste hjälpa till att hålla upp mig och alla dessa slangar och sladdar som är kopplade till mig.

     
                                                                  Jag höll även hårt i pappa

Den tjugonde Juli 2011 kl. 03:07 kom jag, Milton till världen och gjorde mina föräldrar till världens lyckligaste.
Jag blev förflyttad till BB med min Mamma och Pappa morgonen den 20e Juli och mitt liv startade bra, iallafall dom två första dygnen.
Vi skulle få åka hem från BB den 23e och min Pappa hade åkt hem kvällen innan för att ordna klart allting tills jag och min Mamma kom hem. Så jag och min Mamma sov ensamma kvar den sista natten.
Det var just den natten jag började bli sämre.. Min Mamma fick ringa till Pappa kl. 05:00 och be han komma in till sjukhuset igen.
Här kommer ni att få följa med mina timmar & dygn på neoantalavdelningen och biva (barnintensivavdelningen)..