Att ha väntat i nio månader och äntligen fött sitt efterlängtade barn var en lättnad, även när allt verkade vara så bra och vår Milton var fullt frisk..
Den natten Robin hade åkt hem och skulle ordna klart allting tills vi skulle få komma hem dagen efter var den värsta i mitt liv.
Jag förstår fortfarande inte att han insjuknade så fort. Vi blev akut nedflyttade till neoantalavdelningen, där dom kopplade på vår son en massa slangar och apparater..Fruktansvärt att se.
Nu har han legat med alla dessa slangar och maskiner i snart 5 dygn och det är helt sjukt jobbigt att inte få veta vad som är fel med honom, och om det ens finns någonting att göra åt hans sjukdom om man skulle få reda på vad det skulle vara.
Jag och Robin försöker ta en dag i taget men det är absolut inte det lättaste, mina tårkanaler är helt snustorra och det finns inte mycket att göra än att vänta och vara orolig. Vi bor på familjeavdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus medans vår son ligger nere på barnintensivvårdsavdelningen,självklart får vi komma och gå hur vi vill och hälsa på honom men det är jobbigt, det var ju absolut inte såhär det skulle bli! Det är så otroligt svårt och jobbigt att se vår son ligga där, och att man inte kan ta upp honom och krama om han när man vill..
 

Idag fick mina föräldrar en avgjutning av min hand, och inatt ska nattpersonalen försöka sig på att göra en avgjutning av min fot.
 

Nu har Mamma och Pappa vart och hälsat på mig nere på Biva igen, dom hade köpt med sig en ny napp till mig eftersom den nappen jag fick nere på neoantalavdelningen var rosa.. Så jag fick en grön!
Varför jag har napp är för att jag inte ammas och försöker leta efter tutten medans jag ligger ned, min mamma pumpar ut bröstmjölk som jag sedan får i småsmåsmå mängder genom en sond som jag har i näsan.
 
Jag ber er att hålla alla tummar & tår för mig, att jag snart ska tillfriskna eller iallafall få reda på vad det är jag lider av..

HEJ!
Inga stora förändringar med mig just nu.. Jag har haft farmor och mormor på besök och dom har även fått varit med Mamma och Pappa på ett samtal med en läkare och en specialist från huddinge sjukhus.
En positiv sak var att dom kan utesluta helt dom två absolut farligaste sjukdomarna, men söker fortfarande efter min 'rätta' diagnos. Jag har även börjat svullna upp, men det mesta ligger fortfarande stabilt om man kan säga det så.. Väntan på ett svar man inte vet när det kan komma är fruktansvärt jobbigt och oroligt för mina föräldrar och såklart även för mig..
Jag fick även sitta i Mammas famn idag, det gillade jag.. Nu har jag fått suttit i hennes famn 2ggr på 4 dagar, det är jobbigt men jag hoppas att det kommer fler tillfällen.
    

Det är säkert många som undrar varför jag ligger på Biva, och det undrar mina föräldrar också.. Dom har förstått så mycket som att jag är otroligt allvarligt sjuk och att jag skulle inte klara en minut utan den hjälp jag får.
Det lutar åt att det skulle vara en ämnesomsättnings sjukdom jag fått, mer vet dom inte.. Det är specialist team från huddinge sjukhus som jobbar på att ta reda på vad det skulle vara för diagnos jag har, men det är en otrolig väntan.. Speciellt för mina föräldrar som bara sitter här på sjukhuset och väntar och väntar på att få ett svar, men det är svårt eftersom inte ens läkarna vet vad som är fel...   Här fick min mamma äntligen hålla mig i sin famn, hoppas att jag får komma upp i hennes eller pappas famn snart igen.

Nu har min Mamma och Pappa precis vart nere hos mig på biva och hälsat på, min sköterska som jobbar natt hade gjort ett handavtryck till dom.
De fick även träffa jourläkaren som jobbar inatt och han informerade dom om ytterligare lite information, tyvärr inte så mycket nytt.. Men vissa av mina blodvärden har försämrats och det är mest levern och njurarna som mår sämst just nu, visserligen påverkar min diagnos (som ännu ingen vet vad det är) hela min kropp och jag klarar mig inte utan alla dessa mediciner och respiratorn som hjälper till så jag kan andas ordentligt. Imorgon ska läkarna även göra ett till prov på mig, dom ska ta en bit av mitt lår och skicka till laboratoriumet, och hoppas på att det ska kunna ge ett svar.
Och inatt ska min sköterska gjuta av min fot i gips om hon lyckas ta in alla läkare som måste hjälpa till att hålla upp mig och alla dessa slangar och sladdar som är kopplade till mig.

     
                                                                  Jag höll även hårt i pappa