Direktlänk till inlägg 31 juli 2011
Nu har vi vart nere hos världens vackraste Milton.. Man blir så ledsen av att bara titta på honom utan att kunna ta upp honom och gosa rejält!
Undrar hela tiden om det fanns något man kunde ha gjort för att undvika att han blev så svårt sjuk, men det fanns det antagligen inte? Sitter och tittar på bilder från förlossningen och tiden på BB då han var fullt frisk och tittade hela tiden..
Nu ligger han i en öppenbädd på intensivvårdsavdelningen med tusentals slangar (känns det som) och blundar för det mesta hela tiden... I två dygn fick vi ha honom hos oss, nu känns det nästan som att han tillhör landstinget och alla dessa sköterskor..
Det är så extremt jobbigt att inte kunna göra någonting för honom, kunna få honom bättre på något vis.. Bara sitta och vänta på provsvar som kanske leder till ett svar om vilken slags diagnos han har. FAN vad orättvist allt är.
Sitter fortfarande och klurar och skriver lite då & då om sjukhusvistelsen.Och snart så börjar allt falla på plats, det tar tid & det är mycket att skriva!La in två andra 'inblick' inlägg för ca 6månader sen, och ja.. mycket mer än det har jag inte s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|