Nu ringde läkaren och sa att vår son blivit förflyttad till ECMO & fått sin dialys inkopplad.. Robin gick ner till avdelningen för att titta till honom, jag klarade inte av att följa med och jag får en sån himla ångest för jag inte vart nere hos honom så mycket under dagen, men jag klarar inte av att se honom ligga där med alla dessa apparater och nu även med en dialysmaskin med två grövre slangar som hans blod går igenom..
Jag hoppas att detta ska göra honom bättre på något vis och att vi kan bli en riktig familj snart..                            
                                            
 

Jag & Robin sitter på vårat rum uppe på familjevåningen och väntar på att dom ska ringa från biva/ecmo och säga att vår guldklimp förflyttats och fått dialys inkopplad, det har gått en timme nu sedan dom ringde.. En sån otrolig väntan..
Bara att fortsätta hoppas på allt att det snart ska ske en förbättring!

Läkaren ringde till mig nyss och sa att han blir flyttad till ecmo redan nu och ska få en dialys inkopplad.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det bra eller dåligt?

Vi saknar dig hjärtat bli bra snart  

Vi har nyss vart nere hos vår lilla skrutt, det är så sjukt jobbigt.. Det hugger verkligen i magen och hjärtat när man går i korridoren mot hans rum.
Vi behöver verkligen all tur man kan få just nu.
Vi fick prata med läkaren också, och han sa att om Milton inte börjar kissa ordentligt igen så kommer han bli kopplad till Dialys imorgon förmiddag...

Jag & Robin har precis pratat med en läkare, och det ser väldigt kritiskt ut i nuläget..
Han har blivit mycket sämre under dagen och Milton har fått en kraftig infektion i lungorna,hans andning är betydligt mycket sämre så han har nu fått en ny respirator (den andra han hade var inte tillräcklig för honom), den är hemsk.. Jag klarar inte av att gå in i rummet där han ligger, det låter som en motor och hela hans bädd skakar..
Hans hjärta är också mycket sämre..
Läkaren sa även att han kanske kommer få bli inkopplad till en dialys....
Vet inte om det kommer bli så mycket uppdatering, både jag och Robin mår skit just nu.

Jag & Robin var nyss nere hos vår lilla kämpe..
Jag har aldrig sett honom så blek, jag fick tårar i ögonen så fort jag såg honom.. Han såg nästan död ut.
Vi fick prata med en läkare som sa att han hade gjort lungröntgen idag igen och han har fortfarande mycket vätska i kroppen och lungorna. Dom har även hittat en infektion på ena lungan.. VARFÖR?! Ibland ångrar jag nästan att jag blev gravid och behållde barnet.. Men nu sitter vi här, i den sits vi sitter och kan inget göra, bara hoppas på att det ska komma ett mirakel och göra honom bra igen...  

Nu har jag pratat med biva där vår älskling ligger.

Han hade lite bättre syresättning än den va tidigare i dag.

Jag hoppas den blir bra snart igen så vi kan få hålla i våran lilla tjockis.

Nu har vi vart nere hos världens vackraste Milton.. Man blir så ledsen av att bara titta på honom utan att kunna ta upp honom och gosa rejält!
Undrar hela tiden om det fanns något man kunde ha gjort för att undvika att han blev så svårt sjuk, men det fanns det antagligen inte? Sitter och tittar på bilder från förlossningen och tiden på BB då han var fullt frisk och tittade hela tiden..
Nu ligger han i en öppenbädd på intensivvårdsavdelningen med tusentals slangar (känns det som) och blundar för det mesta hela tiden... I två dygn fick vi ha honom hos oss, nu känns det nästan som att han tillhör landstinget och alla dessa sköterskor.. 
Det är så extremt jobbigt att inte kunna göra någonting för honom, kunna få honom bättre på något vis.. Bara sitta och vänta på provsvar som kanske leder till ett svar om vilken slags diagnos han har. FAN vad orättvist allt är.